vid dina händers leder

jag hänger likt trapetsen

om någonsin på  din födelsedag

gjorde fel och beskrev

du sa:

det tar tre the rasmus låtar att komma till skolan

jag gjorde fel jag var ett barn jag undvek inret

på bilden du tog den högra rutan du lät den behållas blå

hon och jag vi har samma födelsedag

september  är min favoritmånad

det  är    därför   den    är  röd

oändlighetens siffror och månad

spegeln

det rika språket

 

jag förstod aldrig uppgiften

vi började samtidigt du jag och ewe

jag målade varulven och jag skämdes

jag bemästrade inte oljemåleriet heller

men vänta, det gjorde ni

jag minns skorna jag minns bråket jag minns b-nyckeln och de sju samurajerna

varje uppgift var ett berg av utmaningar

och utmaningar har aldrig varit jag

 

camilla du utmanade mig men inte medvetet

du bröt dig in på  kyrkogårdar på  natten och det gjorde mig förargad men jag förlåter dig du betraktade ungdomar leka barn p  lekplatser

jag ville skriva lekhållplatser

du var den torra luften i korridoren

du liknar anja och dina föräldrar ringde mina

anja har fått förhinder

teaterklasserna korridorer bara klassrum

det var svart sammet och dä r luktade det inte  äckligt

det var landstället det var storasyskonen och tjurhuvudet

jag ville men kunde inte

om jag bara fått glida på era liv

om jag följt med om jag inte stannat

när jag fastnade på  filmklippet började självbilden

blockeringen vid skåpen

Lichtenstein-skåpen

Jag vet  ännu inte om det var mina lungor eller luften som var dålig

du gav tidningarna och morgonrockens berättelse skrämde mig inte


 

inte staden bara vågorna


 

kv Rönnen

 



























du är i vinden


 


 





























lägenhetens middagar bjuder in till invanda hämningar och grisens kabinett

 

områdets vinge inbjuder till harsyra och drömmen betjänar verkligheten som en uppåt tornande skara,

släpper ut vingslaget tillsammans med skåran

ner inunder och sedvanligt nära vaggan och mytens insinuerande rodja






 


 
























173 Människorna

 


 





























 

han viker skjortan och skrapar i marken

inte barnsligt

bara skrapar

den hårda ytan mot den mjuka

sången mot hinnan


 

 

 


 
























Lägenhetens hjärta är vardagsrummet som inbjuder till att samla människor för middagar.




 


 


















fodralets vinge


 


 
























på sina vaggor

löftet upp båtarna

observartorielundei vattnets käll

ai v

hämtade du mig

 


 





























 

onsdags    rodnaden


 


 
























lades och födes på vattnets band


 


 
























c på lexikonets rygg

inuti rummet där det stod skrivbordet

och inuti och gammal Mac

längs långsidan och parkettgolv

 

(jag vill ha kloret)

 

placeringen var, ursprunget och fönstret lyser bara in vitt ljus.

charmig skjutdörr minikök vänstra insida och elaborera

hängandes rovande

hur är utsidan ens relevant bild när så liten det ens möjligt

när blickfånget och uppmärksamheten riktad annorstädes

 

 


 





























 

rodja


 


 





























 

 

utvecklandet av tyget

om ni inte minns så kan jag rekommendera

ett tungt siden

lätt briserat och upphängt

så som ett fallande

ursprung

 


 





























 

ja

så sa dom

att det var så

lejonkulan

införstådd med alla regler även i drömmen

 

ja den hänger ju där du ser ju dem

urmakaren

se och be inåt

 


 





























 

om tejpen sitter på baksidan kommer den då synas med ett annat sinne, inte med synen med synen fast från en annan person vem är denna andra person och var kommer den befinna sig det är så sorgligt, för du talar med döden, det är den som kommer se det. när de river den här byggnaden

när det flyttar in nya när det kommer en tänkt given omringad och uppbringad student om flera år

är det den du talar med? eller är den yngre, den gamla, den från åttiotalet, som såg, samma skrivbord samma rum, allting är det den du talar med, kommer du att försöka härleda det igen är det egentligen något annat du talar med, någon annan slags tid

om det är hennes  montessori att det är i skriften och det är i kuben

                                                                           *i

 

 

 

 

 











 

 

 

 


etsningarnas rum


 


 
























det besjungs

och dras

 


 
























ingången exponeras

hågkomsten

timmarna


 


 
























drömmen om benja


 


 
























Inte staden bara vågorna

 


 





























 

kv Rönnen


 


 
























dinosaurien i fönstret


 


 
























Ebba och Axel går med Petra till Storgatan och sen kan ni välja er Port

Så ni kan välja er fria

kolla på väggarna var ni kan känna er säkra

 


 































 

har för mig att det var inspiration.mp3 tillsammans med fågeldrömfångaren promenaden subjektiva vinkeln hållandes gåendes nerifrån stranden mobilen och bakgrundsljuden från höger snett bakom innanför seendets trångbodda

karins video som är med filmad av från skärmen från andra sidan överlagda på varandra sängen väsenskillnaden skiftningarna skrapandet i marken sorglösheten och säg det inte vemodet det som inte kontrolleras sims 2 nu kommer cembalon vidvinkeln accepteras

djurets vansinne

du uttalar inte djurets vita snäcktorso egendomlig inte ens i spegeln

för det är då den låter o även om d e uråldrigt

går du i sunlight prakt


 

 

 























 

 

 

 

 


lindringens följeslagare

skiften

 


 

























 

du är elviras

a