the real parks are in the world (2012)
constructed situation, tour, sheets of paper
In the real parks are in the world, different places played all the parts – although the work only took place in one of them.
After a guided tour to the destination, participants were welcome to walk inside Restaurant Norrport.
In the back of the restaurant, at a table with tablecloth,
two piles of papers lay. Prior, the participants had been instructed that they may pick one piece of paper inside the restaurant and then exit.
Some participants chose the paper about Fuxing Park in Shanghai and some chose the paper about Hagaparken in Stockholm.
After every participant had recieved a text, the group walked about one hundred meters from the Restaurant
where we all read the texts we had chosen.
When this was done, it marked the end of the work.
Fuxing park is a park in Shanghai, it's Wikipedia-article has a similar style as the one about Hagaparken, a park in Stockholm, located about twohundred meters from the restaurant where the papers lay.
The proximity of the places varies depending on the choice of text, aswell as the readers own experience. The ephemeral and fluid status of Wikipedia articles and depicted places in virtual space.
A third text was given to the group on their way home. (see below)
text in swedish:
Idéer eller riktningar jag omedvetet förlikat mig med: En novembereftermiddag 2012
Jag kommer att befinna mig på slutet av Roslagsgatan och papper med information om ( ) kommer finnas tillhanda antingen på (plats) eller på (plats).
Jag har tänkt mig att jag kommer stå där och andra kommer att stå där och vi kommer att titta på papprena eller läsa dem eller vad vi nu kommer att göra. Jag tänker mig alltså en massa tomrum. Vill jag att de här tomrummen, i form av ”osäkerhet” / tystnad / inaktivitet / stillastående ska vara där?
E: Ja .
E: Jag tror att jag tänker mig ett helt styrt händelseförlopp till en viss del, men jag vet inte riktigt.
E: Eftersom när jag försöker visualisera händelsen bara tänker, så lämnar jag mig själv på något konstigt sätt ute ur situationen. Den riktiga jag är inte den som befinner sig i min ”inte-spelandes-en-roll”-variant av mig själv som ändå är vad jag ser i huvudet.
E: Vill du ha ditt du, som inte är en roll, utan mer bara din fysiska kropp i situationen eller vill du att det ska vara mer av ett framförande, med anhängarna som din publik?
E: Jag vill ha min kropp där, - oj nu är det snö på det där träden utanför – jag tror att jag är så tidigt i processen att jag har en viss distans till idén. Idén är att man lite ska häpnas av den fysiska materialiteten av pappren med text på något sätt. Jag gillar tanken att man får dem, och sen går vidare ett litet tag till en plats.
E: Jag kan använda text, alltså skriven som man läser, för att instruera åskådarna. Men av praktiska skäl så är det nog bättre att använda min röst. Men jag är inte helt säker.